DIRIGENT

NICKLAS

STRANDBERG

När jag blir ombedd att skriva något om dirigentens konstnärliga arbete måste jag först brottas med ordet konstnär, jag försöker bryta ned begreppet så att det kan passa mig. Min tankekedja blir: Konstnärskap-att nära konsten-att vara nära konsten-att skapa nära konst-att vara nära en skapande konst. Allt detta tilltalar mig och jag känner att det går att applicera på min roll som dirigent och kyrkomusiker.

”MITT SÖKANDE EFTER SKÖNHET I KONSTEN LEDER MIG VIDARE TILL VAD STÖRRE ÄR.”

Det som fångar mig lite extra är att få vara nära en skapande konst.
Det sätter mig lite på sidan av processen i mitt musicerande, i mitt kommunicerande med mina medmusiker och våra tänkta åhörare.
Det ger mig ett perspektiv av att vi inte är i centrum av det vi skapar, att konsten lever, genom interaktion, ett eget liv. Och visst är det så!

Mitt sökande efter skönhet i konsten leder mig vidare till vad större är. Större än mitt eget varande, en skapande process och ett varande som spunnit sin heliga tråd långt innan oss och kommer att fortsätta så långt efter oss. På så sätt kan jag njuta av en insikt och stolthet över att få tillhöra en yrkeskategori som jobbat, jobbar och kommer att jobba med att få alla de mänskliga Varats domäner att genljuda och vibrera i skapelsens toner.